Farbanda utvecklas i lugn och ro utan några större konflikter. Efaro mister under denna tidsålder sin ställning som ledande folk och deras arvtagare är sombatzinerna. Tack vare de många skördar som de lyckas odla så får Sombatze en väldigt stark ekonomin och kan lugnt utvecklas till en maktfaktor.
Under den senare delen av "Den Moderna tidsåldern" så sker en revolution i Sombatze och caamar (sombatzinska för "enväldig härskare") tillträder makten istället för stormogulen. Detta gör att Sombatze får en aggressiv inställning och erövrar större delen av Farbanda och dess innevånare.

Caamar blir slutligen besegrad utav en gudsinkarnat som blir krönt till landets kejsarinna. Kejsarinnans första uppgift blir att släppa ifrån sig de erövrade områdena och skapa fredliga kontakter med dem. Slutet för "Den Moderna tidsåldern" innebär ett ekonomiskt uppsving för alla länder och folkslag som fått pinas under caamars välde.

I början av 600-talet e. Odo så sker en revolution i Sombatze och Mendor Alvdräpe tar makten. Han låter sedan Sombatzes armé bege sig ut på ett krigståg för att erövra hela Farbanda. Detta lyckas och man lägger de sista stenarna på Deravell-vägen.

Runt år 610 e. Odo så dör Mendor i en dödlig sjukdom och ärkemagikern Therz tar hans plats som caamar. Therz första åtagande blir att skapa den sombatzinska inkvisitionen vars främsta uppgifter är att finna magiker och döda dem. Detta orsakar att även flertalet oskyldiga personer dör och vid år 615 e. Odo (samma år som den femte konfluxen äger rum) så blir caamar Therz besegrad av Sholaksinkarnaten Ayesha på palatsets tak.

Det mesta som sker i Ariâhkel är en fortsatt utveckling för de nya länderna samtidigt som Solkûnh ytterligare stärker sin plats som den starkaste maktfaktorn. Smärre sporadiska strider sker mellan länderna, främst på grund av Solkûnh som vill bringa frälsning till de andra länderna med solguden Taa-Racheevs ord. Både Pokti och Traxilme klarar sig undan dessa frälsningståg men Drotox får Taa-Racheev som officiell gud.

Det är först vid året 360 e. Odo som det utbryter några egentliga oroligheter i Ariâhkel och det beror då på att scheir-kaitherna åter attackerar länderna i norr. Solkûnh och Drotox bildade en allians som, med hjälp av ökenmännen, lyckades driva tillbaka scheir-kaitherna.

362 e. Odo så uppför man den magnifika staden DoorDoon som låg på gränsen mellan Solkûnh, Drotoxia och Scheir-Kaith. Staden var en viktig plats strategisk plats samtidigt som den också gav en överblick över scheir-kaithernas land så att man skulle få en föraning om de bestämde sig för att attackera igen.

Vid år 605 e. Odo så sätts en del händelser igång som påverkar Ariâkhel. Pokti som under lång tid har fått sitt politiska system korrumperat får nu en nytändning då dess nyvalda ledare greve Endrix af Qvox tillträder makten. Han börjar genast att förbättra för de fattiga, något som får de andra i provinsrådet att rynka på näsan även fast de blir tvungna att hålla god min.

Fortfarande samma år (605 e. Odo) så börjar rapporter att komma ifrån DoorDoon att scheir-kaitherna börjar mobilisera en armé men Solkûnhs kejsare avfärdar dessa rapporter och lugnar folket. Kejsaren lider av högmod som ytterligare förstärks när Drotox invaderas fem år senare då det tolkas som ett tecken på att scheir-kaitherna fruktar Solkûnhs skickliga armé.
Detta högmod leder senare till att scheir-kaitherna lätt kan erövra stora delar av Solkûnh innan de slutligen stannar in. Resultaten låter inte vänta på sig och kaos bryter åter ut i landet. Folk flyr till Renkken eller till Pokti i rädsla – till och med så flyr en del till staden DoorDoon som styrs av scheir-kaitherna där man tvingas till lydnad, men får behålla sitt liv.