När jag frågade min bror Sleepwalk om jag kunde få skriva om något folkslag i Soluna och fick en kort berättelse om de olika folken så var det de dvärgar som lever i Gizurbergen som låg mig närmast om hjärtat och det här är resultatet av en del slit men också en hel del glädje. Dvärgar har alltid varit en underbar ras att spela och det var nästan lika roligt att skriva om de också. Jag vill tillägga att även om jag är den som skrivit denna text så har jag fått en hel del hjälp av Sleepwalk som gav mig några trådar som jag spann vidare på. Nu är det dags att låta dig läsa om de fåtaliga men framgångsrika dvärgarna som är bergens bemästrare.

Gizurklanen har som tidigare nämnts splittrats och två nya klaner uppstod ur Gizurklanen, dels är det den mycket uppfinningsrika och ofta handelsresande Haranklanen och dels den gruvboende Novonklanen som bryter de mineraler som exporteras till Pokti och andra handelsstater. Landet styrs för tillfället av konungaätten Nedar som frambringat nio konungar genom de gångna seklerna och följaktligen heter alltså Gizurbergens nuvarande regent Konung Nedar IX av Gizur.

Grottorna som Novonklanen lever i når långt ner i underjorden och där nere i djupet finns det mer än gruvarbetande dvärgar som ligger i mörkret och lurar t.ex. ett par rivaliserande svartfolksstammar bara för att nämna några. Det är längst ner i dessa mörka gruvgångar man finner de isolerade Novondvärgarnas små egenhändigt inredda gruvgångar. Vägen ner till dessa bostäder är dock mycket slitsam då man tvingas klättra på långa trästegar och krypa i trånga gångar så storvuxna människor göre sig icke besvär.

Ett par gånger om året avbryts allt arbete i Gizurbyn och väldiga fester fulla med mjöd och andra berusningsmedel bryter ut och de dvärgar som inte är med i firandet är lätt räknade. Om man som nykomling skulle komma till Gizurbyn under en sådan fest skulle man nog fly hals över huvud i tron om att dvärgarna här skulle vara våldsamma barbarer.

Gizurbergens dvärgar är uppdelade i olika klasser. I följande ordning rangordnas dvärgarna Konungen, De Äldsta Råd, Kemisterna, Handelsmännen, Hantverkarna, Krigarna, Gruvarbetarna och sist de lata och overksamma Diversearbetarna.

Konungen: Är naturligtvis högst och det är för närvarande Nedar IX som styr bergen och hans ord är lag även för de andra klanernas ledare. Konung Nedar lägger sig dock vanligen inte i de andra klanernas planer förutom i absolut nödfall. Detta har gjort att alla respekterar honom och kommer troligtvis se till att ingen kommer att hindra hans förstfödde son att ta vid när Nedar hämtas tillbaka till sin skapare.

De Äldstas Råd: Det är detta råd som vanligtvis anlitas när klanerna har problem sinsemellan i frågor som inte berör rikets säkerhet. Alla medlemmar i detta råd behandlas med vördnad och respekt då de besitter stor visdom och det är de och konungen som avgör när/om de ska utvidga sina marker både ovan och nedan jord.

Kemisterna: Dvärgarna är skeptiska och fientliga mot magi men respekterar sina jordnära motsvarigheter med stor vördnad. Kemisterna är de visa män som ser till att man får de vätskor och mineraler som behövs i arbetet t.ex. gruvorna. Det är t.ex. kemisterna i Gizurbergen som skapat den kalla gasen som man använder för att kyla ner berget för att sedan kunna värma det för att få berget att spricka.

Dvärgarna värdesätter deras tjänster högt och det är därför de är den tredje högsta klassen och endast överträffade av De Äldstas Råd och Konungen själv.

Handelsmännen: Eftersom det är handelsmännen som drar in de mesta av klanernas pengar så anses de vara viktigare för riket än krigarna och hantverkarna. Det är dock bara ett fåtal dvärgar som tillåts bli handelsmän då klanerna och riket ställer mycket höga krav på sina handelsmän eftersom de inte vill drabbas av onödiga utgifter och få dåligt rykte i handelsvärlden.

Hantverkare: "För att kunna sälja, måste man ha något" som ett gammalt Harandvärgiskt ordspråk lyder. Därför tilldelas alla hantverkarmästare ordentlig utrustning och lokal för att kunna utföra sitt hantverk. Den förmånen är en avgörande orsak som sett till att Gizurbergens dvärgar aldrig behöver lida av hantverkarbrist.

Hantverkarna är indelade i små skrån som t.ex. skräddarnas skrå och smedernas skrån och inom alla dessa finns strikta regler och bestämmelser.

Krigarna: Krigare är en annan yrkesgrupp som bör vara välutbildade och skickliga. Därför ser man till att samla ihop alla som vill gå med i Gizurbergens armé redan vid ung ålder och utbildar de länge och väl då man vet att det är bättre att ha en skicklig, disciplinerad styrka framför två oorganiserade styrkor.

Även om krigarna inte sätts högt i dvärgarnas rangsystem så är krigare den sysselsättning flertalet dvärgar vill bli åtminstone vid unga år.

Gruvarbetare: De allra flesta gruvarbetare är ifrån klan Novon. Det är därför klan Novon som ger alla gruvarbetare en liten grotthåla att inreda som sitt hem i närheten av jobbet. Detta är inte bara för att Novondvärgarna ska ha nära till arbetet utan även för att ha kontroll och bevakning över alla grottsystemen.

Gruvarbetarna håller sig mestadels nere i gruvorna men när de kommer upp till den stora grottsalen där de andra delarna ligger så gör man bäst i att undvika de eller i alla fall låta bli att reta upp dem, då det alldeles för ofta händer att dvärgar som bråkat med gruvarbetare fått sitt hus förstört då gruvarbetaren har "råkat" kommit för nära markytan under sitt arbete och fått huset att rasa ner i marken.

Diversearbetarna: Arbetarna är den lägsta klassen i Gizurs samhälle och ses av de andra som latmaskar och underordnade. Man anser att det är ens eget fel om man tillhör denna klass då man inte är tillräckligt bra på något för att man inte orkat utbilda sig.

Ett skepp med dvärgiska slavar som övergivits av besättningen under en storm drev en dag upp på en strand på Solunas västra kust. Dessa dvärgar var rejält sjösjuka och utmärglade när de kom i land. Dvärgarna var slavar som tagits av krunerna under ett slag med dvärgriket i Grynnerbergen. De dvärgar som stapplade sig fram på den mjuka sandstranden den regniga höstdagen anfördes av, den bland dvärgar så reslige, Nordor som var en skicklig krigare och strateg. Han gav ordern om att ta över bergskedjan på norra Soluna. Man började nästan genast bygga hus till det samhälle som de alla skulle bli en del av. Bergskedjan de tog som sitt nya hem var en karg och ödslig plats som då endast beboddes av ett fåtal bergtroll som ljudligt motsatte sig bosättare.

År 1465 f Odo

Dvärgarna i bergen attackeras av en stam svartfolk som leddes utav bergstrollen man störde vid bosättningen. Svartfolksstammen kallade sig Den Ylande Månens Stam och är än idag dvärgarnas största fiender. Svartfolken lyckades besegra de allra största delarna av dvärgarnas försvar. Läget såg omöjligt ut men som ett omen så skingrades de mörka åskmolnen och himlen lystes genast upp av solens ljusa strålar. De troll som styrde styrkan förvandlades genast till stenstoder och resten av styrkan flydde hals över huvud ifrån det fruktansvärda ljuset som fick det att klia så fruktansvärt i deras ljuskänsliga ögon. Denna händelse har kommit att förklaras på det sätt att det var Terra som skingrade molnen och sände solen till sin älskade ras. Efter detta anfall förstärker man dvärgrikets försvarsstyrkor avsevärt.

År 1400 f Odo

Den raske ynglingen Gizur är den första tvåbenta varelse som nått toppen på Solunas högsta berg - Molntopp - och bevisar för alla Solunas folkslag vilka som är bergens herrar. Gizur fick äran av Nordor att namnge bergskedjan som Gizur blev först att besegra och det är därför som bergskedjan än idag heter Gizurbergen. Molntopps högsta spets är inte synlig för folk nere på marken utan kan endast ses då man är inne i molnen som har gett berget dess namn.

År 1350 f Odo

Konung Nordors liv tar ett abrupt slut när han under en upptäcktsfärd i bergen dricker vatten ur en vattenkälla som blivit förgiftad av de kalker och mineraler som berget under innehöll. Källan kallas än idag för "Sorgens vattenkälla" då dess giftiga vatten ledde till deras älskade ledare och grundares död.

Nordors unga son Kromid tar över sin fars plats och börjar planera ett erövringståg genom Soluna.

År 1320 f Odo

Kromid sätter sitt erövringståg i verket och i Terras namn vandrar hans armé på över femtusen man in i Siet-Krakhernas djungel och fastnar genast i en svår konflikt där ett gerillakrig bryter ut. Detta krig kostade ett flertal män deras liv och under gerillakriget som varade i 20 år så skall tusentals avlidit sammanlagt på båda sidor.

Man var till slut tvungen att kompromissa då platsen som dvärgarna tagit över var en siet-krakhisk helgedom. Kompromissen innebär att dvärgarna får diverse råvaror(frukter, skinn & kött.) som man kan finna i djungeln i utbyte mot att dvärgarna drar sig tillbaka till sina berg. Dvärgarna och Siet-Krakherna följde denna överenskommelse, men efter ett tiotal år så ville Kromid ha ett nytt korståg. Han avsätts dock ganska fort. Den gamle kemisten Benedict Stålöga väljs att ta över tronen efter stridshetsaren Kromid.

År 1290 f Odo

Konung Benedict Stålögas styre skiljer sig ifrån den tidigare konungens. Istället för att ta till våld så föreslog han att man skulle satsa på handel med de andra folkslagen något som såg till att det började klirra ordentligt i dvärgiska skattkistorna och det var först nu som Solunas folk för första gången fick stifta bekantskap med dvärgiskt hantverk av yppersta klass. De intäkter som riket fick såg till att man började satsa mer på uppfinningar än tidigare.

År 1187 f Odo

Benedict Stålögas regentsperiod är över då han avled i något man tror var en naturlig död. Alla dvärgar bestämde sig då för att skärma av alla kontakter med omvärlden under ett års tid för att hylla minnet av den vise mannen. Dvärgarna brydde sig inte om förlusterna i handelsmarknaden utan sörjde Benedict mycket djupt.

Efter ett år fyllt av sorg så skulle en ny konung utses och de tre som aspirerade på titeln var Novon Nedermark, Haran Handfalle och Drahim Spjutspets. Efter långa överläggningar inom De Äldstas Råd så utsågs slutligen Drahim Spjutspets till konung. Detta beslut splittrade riket i tre klyftor och såg till att byn delades upp i tre bitar, en för varje kandidat. De flesta bodde dock kvar i Drahims del av dvärgbyn och följde hans planer om en ytterligare utveckling av försvaret. De som istället ville ha igång en gruvdrift gick dock i den korthuggne Novons fotspår och flyttade ner i grottorna som funnits i närheten av byn sedan urminnes tider. De som var för att ta upp handelskontakterna efter uppehållet gick mestadels över till Harans del av byn. Det var under denna tid muren som delar Gizurbyn upprestes.

År 1134 f Odo

Avsattes Konung Drahim sedan man upptäckt att han planerat att mörda sina rivaler. Efter Drahim tog Nedar över och då Nedar var mer kompromissvänlig än sin företrädare så kom man överens om att utvidga det de andra klanerna kämpade för. Haran och Novon litade dock inte tillräckligt mycket på Nedar för att gå tillbaka till en ledare så därför fortsatte man att bo för sig själva även om det var under betydligt mycket trevligare omständigheter man möttes. Det var Nedar som införde lagen att ingen dvärg skulle få sitta vid makten i mer än hundra år.

År 1043 f Odo

Nedar II tar över makten då hans far Nedar I anser att han inte kan göra något mer för sitt rike. Nedar II sades vara en av Terras sändebud och under hans sekel så växte klanernas förtroende för varandra. Riket växte dessutom mycket snabbt och det var ett välskött och disciplinerat rike som Nedar III fick ta över.

År 943 f Odo

Nedar III tar över tronen men den unge dvärgen(bara 48 år fyllda) förgiftas under ett besök i ett av Solunas alla äldsta riken och kulturer, Solkûnh. Man anklagar då den traxilmiske giftmästaren Firog Denor och man misstänker att en solkûnhisk ledare ligger bakom även om man inte har några bevis. Nedar III dog samtidigt som hans var fru gravid ett barn som skulle döpas till Nedar IV

År 940 f Odo

Nedar III:s bror Borgihm tar över och styr riket ett sekel. Under hans tid fattades inga viktiga beslut och även om han inte gjorde några politiska misstag så var det inte hans son som fick ta över tronen efter honom utan alla ville ha den "riktige" konungaättlingen Nedar IV.

År 840 f Odo

Konung Nedar IV styr riket länge och vist. När hans sekel att regera gått så kunde han med glädje se tillbaka på de många värdefulla handelskontrakt som han hade varit med och förhandla fram med t.ex. thelgulerna, sombatzinerna och poktierna. Nedar IV:s äldsta son som enligt traditionen hette Nedar V fick ta över efter sin far utan några komplikationer.

År 825 f Odo

En dvärgisk expedition attackerades av svartfolk och Nedar V skickade ut en stor del av sin armé för att hämnas samt rädda de skadade dvärgarna. Men det hela var en början på den plan som den unge men ack så framgångsrike Doedius Mitalj hade planerat. Han hade lyckats att köpa svartfolken som attackerade den dvärgiska expeditionen och då armén begav sig ut för att dräpa svartfolken så attackerade Doedius män konungahuset. Det dröjde inte länge förrän konungahuset stod under den illvillige dvärgens styre.

Doedius plan lyckades och Doedius fick överta makten med våld och Nedars ätt gömde sig bland folket. Doedius styrde landet i hundrafemtio år som var fyllda med misär, svält och fattigdom. När folket fick reda på att alla rikedomar som dvärgarna betalade i skatt gick till att utrusta Doedius försvarsmakt för en eventuell revolt bland det dvärgiska folket istället för att berika riket börjades en motståndsgrupp bildas och den växte sakta.

År 675 f Odo

Nedar VI smyger sig in genom en lönngång till dvärgakungens tronsal och utmanar där Doedius på en duell. Duellen blir en av de kraftfullaste dueller i Gizurbergens historia men efter ett långt tag så lyckades Nedar avväpna Doedius då hans män gick till sina posteringar då det dvärgiska folket stormade slottet. Nedar VI hugg då av Doedius huvudet med sin stridsyxa som gått i arv i generationer. Det dvärgiska folkets stormning drev alla Doedius hejdukar på flykt men man raserade dock stora delar av det tidigare så undersköna slott. Nedar VI helgonförklarades och får ta över tronen som nekats hans släkt i hundrafemtio år.

År 580 f Odo

En epidemi med gruvpest sprids bland Novondvärgarna och när dessa flyr upp till ytan för att rädda sig själva undan smittan men effekten blev omvänd och flertalet av alla dvärgar i Gizurbergen blev smittade och avled kort därefter. De följande åren avled ca 2/3 av folket och detta gjorde riket svagt.

År 370 f Odo

"Den Stora Förslavningen". Dvärgriket började sakta men säkert att växa upp men det var bara lugnet före stormen och när riket var likt de gamla glansdagarna så attackerade ättlingarna till den svartfolkstam som drevs bort för sekler sedan och förslavade de dvärgar som gett deras förfäders liv miserabelt. Det gick ungefär trehundra år innan dvärgarna återtog sitt rike och vad som hände under dessa år vet man inte så noga då svartfolkens ledare den jättelika orchen Gruul Grymtand förbjöd allt som skrivande innebär och den som upptäcktes med att skriva fick hemska straff. Gruul ville inte ha något skrivande för att det skulle kunna skapa en opposition. Under dessa trehundra år fick dvärgarna arbeta med att hacka fram mineraler, smida och tjäna svartfolken. Det här var en mörk tid i Gizurbergens historia och när allt såg som värst ut så lyckades den gamla Nedar VII samla ihop spillrorna av sitt stolta folk och trots att svartfolken krossar dvärgarnas attack så är skadan redan skedd och tiden börjar rinna ut för de styrande svartfolken för när de förslavade dvärgarna ser hur man försöker besegra svartfolken som så sluter även de upp på den dvärgiska sidan och tillsammans kämpar de ett krig fyllt av lönnmord, bakhåll och misär under ett femtiotal år.

År 20 e Odo

Den unge Nedar VIII som enligt traditionen tar över makten när svartfolken drivits bort styr landet i två sekel och bryter då mot Nedar I lagar då man under "Den Stora Förslavningen" brände böcker och skrifter för att inte behöva straffas för skrivande. Ett par böcker blev dock funna och när man får reda på att Nedar I hade lagstiftat om hur länge en kung fick sitta vid makten så steg Nedar VIII ner från sin tron. Eftersom Nedar VIII ännu inte hade någon son utan bara döttrar tillsattes en ny konung tills det att Nedar fått en son. Den nya konungen blir Hald Tandkross som var med under förslavningen och han använder sin regenttid till att se till att något som förslavningen inte ska kunna ske igen genom att skapa en försvarsstyrka beväpnad med det allra bästa i utrustning och utbildade de inom yxhuggandets svårhanterliga konst.

År 120 e Odo

Halds son Borkon Dubbelhaka tar över makten och arbetar för jämställdhet och ser till att alla dvärgar kan försvara sig samt har pengar så att ingen dvärg i Gizurbergen ska behöva lida svältdöden. Borkon såg också till att utbilda läkare som skulle rädda dvärgriket ifall en epidemi eller förgiftning skulle börja sprida sig i byn. Dessa professionella läkare kallas för Väckare då de enligt rykten ska kunna väcka de döda - ett rykte som ingen vet om det är sant eller inte, förutom Väckarna själva förstås. Efter Borkons regentsperiod tog hans broder Torfrid Dubbelhaka över och under hans regentsperiod så föddes Nedar VIII förste son som döptes till Nedar IX men som skulle ta över tronen först vid 300 års ålder så tog han över tronen som rätteligen var hans. Anledningen till att Nedar IX inte tog tronen tidigare var att han inte ville förolämpa släkten Dubbelhaka som hade styrt riket under hela hans levnadstid. Dessutom så ville han besitta lite mer vetskap om världen inom och utanför Gizurbergen så att han skulle kunna styra sitt rike rättvisa.

Gizurdvärgarna: Gizur är den ursprungliga klanen ur vilken de andra klanerna vuxit fram och det är därför deras klan som namngivit bergskedjan. Gizur dvärgarna utgör ungefär 75% utav alla Gizurs dvärgar. Namnet Gizur kommer från den unge dvärgen som en dag för åtskilliga sekler sedan bestämde sig för att bestiga berget Molntopp och när han lyckades så visade han för Solunas folkslag vilka som var bergens rättmätiga ägare och då ingen av de andra folken brydde sig så mycket om det karga bergsområdet så lät de dvärgarna få bergskedjan. Gizurdvärgarna är kända för deras utomordentliga mjöd som är en storsäljare över hela kontinenten. En annan sak som Gizurdvärgarna är kända för är deras björnfällar och pälsar av alla de slag.

Vanliga yrken är Krigare, Köpman och Jägare.

Novondvärgarna: Är de som gräver fram de mineraler som dvärgarna exporterar för att överleva. Novondvärgarna är grottornas härskare. Nästan alla Novondvärgar håller på med mineraler på ett eller annat sätt antingen som gruvarbetare eller som försäljare av mineraler. Novondvärgarna är trevliga varelser ända tills man retar upp de det vill säga. Då kan man inte komma undan deras hämnd - möjligen genom självmord. Novondvärgarna är mer envisa och kämpavilliga än de andra dvärgarna något som genom decennierna gjort de stryktåliga slitstarka. Det är bara 10% av alla dvärgar som tillhör Novon.

De vanligaste yrkena bland Novondvärgarna är Gruvarbetare, Juvelsnidare och Förman.

• En Novondvärg vet alltid var ut- och ingångarna i en grotta är belägen med hjälp av mineraler i väggarna och vinddrag.

Harandvärgarna: Om Novondvärgarna är gruvarbetare skulle man kunna säga att Harandvärgarna är handelsmännen och uppfinnarna. Harandvärgarna är de dvärgar som oftast lämnar säkerheten hemma för att bege sig ut i den minst sagt vilda världen. Harandvärgarna har en förmåga att lägga märke till praktiska saker ute i världen och när de sedan når deras kära Gizurberg igen så förbättrar de det de upptäckte och säljer det till omvärlden. Harandvärgarna är trevliga och utåtriktade dvärgar som inte verkar lika buttra som de andra dvärgarna anses vara av utomstående. Det är ungefär 15% av alla dvärgar i Gizurbergen som ingår i Harans klan.

Vanliga yrken bland Haranklanens dvärgar är Uppfinnare, Lärd Man och Köpman.

• Harandvärgarnas kontakter med omvärlden gör att de är mycket språkbegåvade och ger de B3 i både Tala och L/S Solkûnhska eller sombatzinska (beroende på vilken del av Soluna de rest omkring på) som räknas som en yrkesfärdighet. Anledningen till just att de får dessa språk ligger i att de är de mest gångbara språken i södra resp. norra delen av Soluna och förstås av de flesta.

Utseende:

Liksom alla andra dvärgar i den kända världen är Gizurbergsdvärgarna kortvuxta. Det är inte ofta en dvärg blir längre än 130 cm och då ses han som reslig. En annan vanlig sak bland det dvärgiska folket är deras tendens att bli vida runt midjan. Detta är inte på något som dvärgar retar varandra för utan man ser de som att de som är kraftiga är rika nog att förse sig med så mycket mat de behöver därför tros alltid en smal dvärg vara fattig då den inte har penningar till att äta sig mätt. Dvärgarna är också det folk som oftast har skägg och det har förekommit att kvinnor fått rejäla helskägg som gjort det svårt att avgöra om det är en man eller kvinna. Alla dvärgklaner ser snarlika ut men en vanlig skillnad är att Novondvärgarna luktar illa då de lever i unkna gruvor och sällan tvättar sig.

Uppträdande:

Som sin andra dvärgiska släktingar lever även Gizurbergarna efter ett antal ideal och några av dessa är: Solidaritet, envis, flitig, stabilitet och girighet. De sista är inget som de skryter över även om det är ett känt faktum att girighet är en vanlig åkomma bland dvärgar. Dvärgarnas uppträdande är vanligtvis korrekt och sofistikerat även om de ofta är lite buttra av sig. Harandvärgarna är dock alltid muntra och pratsamma mot främlingar något som kommit ifrån deras köpmannabakgrunder och de är därför uppskattade runt den öppna spisen när det är dags att berätta myter och legender långt in på småtimmarna. Alla dvärgar är dock beredda att göra allt för sin släkt och sitt rike och de anses vara de mest trofasta vänner man kan träffa.

"Ett litet rike med en stark armé, ett rike som inte behöver legosoldater då deras soldater är väldigt vältränade. En plats som trots sin förhållandevis låga befolkning har en armé som skulle kunna stå emot ett bra tag mot en övermäktig fiende, kanske även scheir-kaitherna. Deras soldater är i det civila bland de mest trevligaste varelser jag har stött på under mina år på resande fot. Men en sak är säker om någon skulle vilja leja mig till sin armé skulle jag neka om jag får reda på att det är dvärgar som är fienden."

Vad den ärrade äventyraren säger:

"Gizurbergen är en plats fylld med äventyr och att dvärgarna klarar av att leva vid så obördiga marker talar väl om deras överlevnadsförmåga, de ser till att få det att fungera och de är fast beslutna att fullfölja vad de påbörjat. Dvärgarna därifrån är bland de mest tåliga människor jag träffat och de är dessutom alltid korrekta och tillmötesgående."

Vad den snikna köpmannen säger:

"Ett rike med mycket intressanta tillgångar är det första jag tänker på när jag hör talas om de. Jag har varit där och måste varna dig för att visa din girighet det är en av de saker som dvärgarna inte tål av främlingar som kommer på besök. Och du ska verkligen akta dig för att tala religion med de, de är nämligen fanatiskt trogna mot sin gud Terra och det är en stor synd att smutskasta hans namn."

Vad den mäktiga magikern säger:

"Ett rike som inte besitter några stora magiska krafter, faktum är att de litar mer på sin yxa än på den mäktigaste av alla magiker. Tro mig, om du vill utforska magiska krafter är Gizurbergen ingenting för dig då kan du istället välja Thelgul, ett rike norr om bergen. Dvärgarna är skeptiska mot all magi och om du skulle visa dina magiska krafter för de skulle de inte dröja länge förrän de hade kastat dig ut ur riket. Den enda magi de tillåter är deras gud Terras magi honom lyder de nämligen utan att ifrågasätta hans visioner."

Vad den vittbereste sjöfararen säger:

Vad den klåfingrige tjuven säger:

"Den Välfyllda Kaggen" är Gizurbergens enda värdshus och det är nästan bara här som nybryggt Gizurs Glädjedryck går att få tag i. För de som inte är insatta i dvärgisk kultur kan jag berätta att Gizurs Glädjedryck är Gizurbergen, ja kanske hela Solunas godaste och kryddigaste öl. "Den Välfyllda Kaggen" ägs av den gamle Tukfrid Gåsfot som är en ärrad soldat som dragit sig tillbaka till ett lugnt och tryggt liv. Frågan är dock om livet på det livliga och ibland ganska stökiga värdhuset är något säkrare än livet i armén. Tukfrid Gåsfot är en berättare av yttersta klass och man vet aldrig om de historier som han berättar är sanna eller inte. Värdshuset rymmer egentligen bara ett hundratal dvärgar även om det på kvällarna brukar finnas ett par hundra dvärgar som gärna trängs med varandra.

Bistre Bedurs Butik:

Byns främste smed är den bistre Bedur och det är han som äger den vapenbutik som förser de gruvarbetande dvärgarna med deras gruvyxor som de använder till att hugga fram deras största exportvara, mineralerna. Dessa yxor har dock kostat mången svartfolk deras eländiga liv. Bedur är en av de tiotal dvärgar i Gizurbergen som har förmågan att smida i mithril, en kunskap som han lärt sig under en handelsresa till de dvärgkolonier i Ereb som Gizurbergsdvärgarna härstammar ifrån. Denna kunskap är inget han delar med sig utan försörjer sig på att tillverka vapen i mithril och utkräva enorma summor för dem.

Sorgens vattenkälla: