Konstruktör: Robert "Sleepwalk" Jonsson
Bidrag: Billy Bertilsson (hjälp vid skiss av grunden), Kalle "Fredegar" Jansson (bergsfolket), Jimmy "Hunchback" Jonsson (Gizurbergsdvärgarna), Kenneth "IceZcull" Edberg (ökenalverna) & Daniel "Indilf" Holmquist (ökenalverna).

Efaro. Efaro är det land som ligger nordligast på Soluna och var för länge sedan en stormakt, men under århundraden så började den att falna. Först så bröt sig sombatzinerna ut ur deras led för att bilda ett eget land och sedan fullkomligt splittras då man delade upp sig i olika stammar. Detta är något som är det mest påtagliga idag – stamkrig. Ständigt kämpar de mot varandra om makten från de hästryggar de sitter på. De är nämligen skickliga ryttare och detta har kommit ur att de fortfarande lever som nomader – något som de alltid gjort. En gång i tiden så var de som utvecklade sjöfarten och navigationskonsten men detta har, tillsammans med deras kunnande inom konsthantverk och ingenjörskonst, fått stå tillbaka för inbördeskrigen. Många säger att Efaro är glömskans land och man syftar på den kunskap som de förlorat under åren. Den enda flottan som finns är stamhövdingens, alla andra har förbjudits att inneha sådant, men det finns gott om olika piratförband dock.

Siet-Krakh. Siet-Krakh är inte egentligen ett land i dess vanliga benämning, utan snarare ett folkslag. De lever i Solunas stora, vidsträckta djungler och även fast stor del av regnskogen på pergamentet tillhör Thelgul så är det siet-krakherna som styr där. Siet-Krakherna lever i en fullständig harmoni med naturen och de styrs av shamanerna, en slags andlig ledare. Dessa kan åkalla andar och färdas till andeplan precis som om det vore deras egna hem, vilket även har satt prägel på resten av folket som också har blivit djupt andetroende. Shamanerna styrs i sin tur av tre Orakel (kallas även ibland för övershaman) som lever i varsin magnifik pyramid som, mot varandra, står i perfekt liksidig triangel. För det mesta så håller de sig för sig själva så länge inte någon jagar deras djur eller förstör deras skog då de ofta beger sig ut på jakt efter den skyldige.

Sombatze. Landet Sombatze är det land i hela Soluna som har den bästa ekonomi, och även kanske den största makten för tillfället då Solkûnh är splittrat på grund av kriget mot scheir-kaith. Sombatze är en av Altors främsta producenter av jordbruk men under en lång tid så var det en sekundär syssla för i början på 600-talet tog en man över makten i Soluna och införde titeln Caamar. Denne startade genast ett erövringståg över hela Farbanda, ett krigståg som lyckades. Till och med siet-krakherna blev förslavade, detta efter de opponerat sig mot den väg man högg upp genom regnskogen. Men Caamar blev avsatt efter han blivit dräpt av Ayesha Shimera, en Sholaksinkarnat som nu är kejsarinna i landet. Hon har spenderat den mesta delen av sin tid att hjälpa de andra länderna och återknyta diplomatiska kontakter, en sak som hon lyckas relativt väl med. Siet-Krakherna är fortfarande upprörda för Deravell-vägen som man skapat men de förstår att det är något som inte Ayesha kan rå för och Thelgul har redan förlåtit och är nu Sombatzes trogna tjänare. Efaro däremot har lite svårare att acceptera freden då sombatzinerna ursprungligen var ett tjänarfolk åt dem och att man nu har ockuperat dem är oförlåtligt, emellertid så vet de att de inte har någon chans att vinna ett eventuellt öppet krig så de har fått svälja sin stolthet och accepterat freden. Men det är inte ovanligt att efariska män gör räder in på sombatzinsk territorium.

Thelgul. Thelgul skulle kunnas enklast liknas vid en präststat för det är just vad de är. De är djupt religiösa av sig och deras främsta tro är på stjärnhimlens hemligheter som ska innehålla en högre sanning. Detta har gjort att landet har en hel del framstående lärda män som är skickliga inom matematik och filosofi. Men på senaste tiden så har landet fått en ny tro – djurtron. Under den tid som man var förslavade av Sombatze så hade man inte tillgång till sina laboratorium och observatorium och det var då som tron på djurtron började att sprida sig. För stora delen av folket så tror man på bägge och ser inga problem på det, medan prästerskapen ser det naturligtvis på ett helt annat sätt. Båda anser den andres vara falsk och konflikterna har börjat att trappas upp på sistone och som kan leda ut i ett inbördeskrig om allt skulle gå helt fel.

Scheir-Kaith. Enligt många så är Scheir-Kaith ett ondskans land. Ett land som inte frambringar något annat än död, en sak som inte är helt osant. Från Scheir-Kaith så kommer den perfekta övermänniskan med kraftiga psykiska förmågor med en enda sak i sikte – att erövra och döda. Till och med från deras land utstrålar det död men då i en annan slags form – Scheir-Kaith är nämligen ett enda stort magidött område.

Landet har erövrat stora delar av Soluna men har för tillfället stannat upp i erövringen. Men detta är enligt många bara lugnet före stormen.

Traxilme. Traxilme skulle kunna kallas gifternas land, ett namn som väl beskriver deras främsta huvudnäring. I deras land ligger en öken som skiljer sig ifrån den övriga, den kallas för Sohei-Ghaft. För många ovana resenärer så kommer en färd igenom dessa öknar förvandlas till en stor mardröm då man inte är redo för de plötsliga hallucinationer, väsen och stormarna som kan svepa över en när som helst. Många är de som fallit offer för denna öknen. Men traxilmerna har under århundraden lärt sig att leva i den och använder den nu för att finna mängder med gifter, mineraler och alkemiska salter.

Svartfolket. Svartfolket är en salig blandning av orcher, resar, svartnissar och svartalfer, men dess majoritet utgörs naturligtvis av orcher. Det finns två större stammar - den Ylande Månens stam, som bor granne med dvärgarna, och den Blodtörstiga Kranvridarens stam, den som bor granne med bergsfolket. Den Ylande Månens stam leds av en orchisk krigare som med hjälp av sina trogna benmän ständigt försöker leda svartfolken mot seger över dvärgarna, medan Den Blodtörstiga Kranvridarens Stam leds av en rese-bräckare som gång på gång stångar sitt huvud mot Bergsfolkets mur ihop om att den skall brista. Dock så har de börjat fått tanken om att det är omöjligt och letar nu efter lättare offer.

Trollen. Trollen är inte alls som sina kusiner på Ereb, de är mycket större och starkare men de saknar den fullkomliga elakhet som trollen annars brukar hav (om man bortser ifrån den cerevalliska trollfamiljen då). De är blyga, trögtänkta och undviker kontakt med folk så gott som de går och håller sig därför till sina små samhällen i Solunas regnskog. Siet-Krakherna är de enda som har några regelbundna kontakter med dem. En sak som trollen hatar överallt annat är våld och de föredrar att sitta en skogsdunge och kolla på skogens egna liv. En annan sak som de fullständigt trollbinds utav är berättelser som de älskar att få höra.